En olaglig telefon

Ulf Adelsohn var förbundsordförande för FMSF 1966-68 och partiledare för Moderaterna 1981-86. Här reflekterar han över en berömd telefon.

Hösten 1985 var jag tillsammans med en riksdagsdelegation i Kina. På återvägen stannade vi ett par dagar i Hongkong bland annat för att handla. Hela staden var som en enda jättelik Clas Ohlsonbutik. Clas Ohlson hade då ännu inte öppnat i Stockholm, så vi var som barn i en bagarbutik. Vi köpte och köpte allt tekniskt mellan himmel och jord, också bärbara telefoner. Mycket praktiskt trodde jag. Men så skulle jag inte ha tänkt.

Jag var då ännu partiledare och som sådan lika påpassad som en älg under jakttiden. Väl hemma blev jag intervjuad om vad vi gjort och köpt och intet ont anande nämnde jag bland mycket annat ordet telefon. Vem som anmälde mig för polisen vet jag inte, men jag misstänkte en riksdagskollega. För inte hade jag tänkt på att Televerket – som det då hette – hade monopol också på själva telefonerna. Alla apparater var deras egendom och här hade jag, olovandes, smugglat in förbjuden vara. Till yttermera visso försökte vissa påstå att jag tidigare, som statsråd, hade initierat en lagstiftning om förbud just mot de frekvenser som dessa bärbara telefoner hade. Det var dock ett rent påhitt.

Alltnog blev jag en fredagseftermiddag uppringd av en kvinna från polisen som berättade att jag var anmäld för detta brott. Jag frågade om jag fick tillbringa helgen med familjen och hon svarade mycket vänligt att hon heller inte tyckte det var roligt att bevaka Televerkets monopol.

Jag erkände oförbehållsamt och fick omsider meddelande när ärendet skulle upp i domstolen, men också besked att jag inte behövde infinna mig personligen. Efter ett tag kom domen; 15 dagsböter á 20 kronor. Dessutom med tillägget att ”dagsboten var nedsatt p g a ringa brott”.

Jag kunde svara den samlade svenska journalistkåren att mitt förtroende för rättsväsendet var obrutet samt att jag inte skulle överklaga till Svea Hovrätt. En mindre pressdebatt uppstod om att jag måste vara väldigt illa avlönad då dagsboten var så låg. Det var jag visserligen, men riktigt så usel var inte lönen. Nu så här långt efteråt kan jag avslöja att jag faktiskt hade två telefoner med mig hem från Hongkong men staten bara en! Jag kunde alltså, helt olagligt, använda den andra. Tala om civil olydnad.

För er generation låter detta som en skröna, men då hade socialdemokratin ännu ett så gigantiskt grepp om makten i vårt land. Det var inte bara det statliga Televerket som njöt ett monopol. Detsamma gällde arbetsförmedling, Tipstjänst, Radio/TV, Vin & Sprit, Systembolaget, apoteken, bilprovningen, posten, ja t o m järnvägen (!). Och hade inte staten monopol så kunde kommun eller landsting nära nog ensamma bedriva sjukvård, barnomsorg och, äldrevård. Undantag fanns men när det gällde barnomsorg stiftade Socialdemokraterna 1984 en särskild lag ”Lex Pysslingen” som skulle stoppa statsbidrag till privata daghem.

Efter valet 1962 hade jag engagerat mig i studentförbundet och sedan hade vår generation, fört mer än en tjugoårig kamp för att tillåta alternativ. Det skulle dock dröja ända till regeringen Bildt tillträdde 1991, innan vår politik fick genomslag och privata initiativ tilläts i större skala. Som exempel kan nämnas att Sverige, som sista västland, fick fri TV 1993.

Lite förvånad är jag därför att det nu är Centern som mest och bäst försvarar rätten till valfrihet. Moderaterna på riksplanet duckar väl mycket, tycker jag och kammen stiger på socialisterna, särskilt Jonas Sjöstedt.

Kan ingen förklara för honom att orsaken att en del idag tjänar så mycket på privat drift är att det var så mycket dyrare när det allmänna hade monopol. Det har blivit avsevärt billigare nu. Självklart ska kommunerna, när de ser vad kostnaderna är, ta bättre betalt när de säljer och ge mindre bidrag till drift.

Men låt inte Sjöstedt och hans gelikar föra Sverige tillbaka till den tid då det bara fanns en arbetsgivare, ingen valfrihet, inga egna företag – särskilt inte med kvinnliga entreprenörer – och mycket högre kostnader som måste tas ut via högre skatter!

Ulf Adelsohn

Förbundsordförande 1966-68

Advertisements