Arbetslös eller arbetsfri

Andreas Bergström är vice vd på Tankesmedjan Fores. Här skriver han om Ludditernas oro för att maskinerna ska ta över, och vad för påverkan detta kan ha på arbetsmarknaden. Bör alla ha rätt till arbete eller kommer ett ökande antal oundvikligen hamna utanför i takt med större automation?

En fabriksarbetande pojke vid namn Ned Ludd slog sönder en vävstol 1779. Kanske. Vi vet egentligen inte om han verkligen hette så, om händelsen över huvud taget har inträffat och varför han var så arg. Men han användes som symbol bland “ludditer”, arbetare som motarbetade arbetsbesparande maskiner i början av 1800-talet. Deras oro, som ständigt återkommit i debatten, var att maskinerna skulle göra dem arbetslösa.

Nationalekonomins standardsvar på det har alltid varit att även om enstaka individer kan bli av med sina jobb vid teknikskiften, så ger den ökade produktiviteten och de ökade vinsterna efterfrågan på nya jobb. Tekniken har utvecklats enormt under de 200 år som har gått sedan ludditerna var aktiva, utan att vi kan se något konsekvent mönster av ökad arbetslöshet.

En rad böcker som har fått genomslag i debatten de senaste åren pekar på att den här utvecklingen inte är given för alltid. Man behöver inte ha något jätteintresse för science fiction för att kunna tänka sig en framtid där maskiner kan uppfylla alla våra behov. Då blir vi alla arbetslösa – eller kanske snarare arbetsbefriade.

Det är förstås oerhört långt till en sådan situation, och frågan är vad som händer på vägen. Tesen i böcker som “The Second Machine Age”, “Average Is Over” och “The New Geography of Jobs” är att vi är på väg in i en situation där väldigt många jobb försvinner samtidigt. Det handlar inte bara om enkla, manuella jobb, utan även om sådana som vi tills nyligen trodde var alldeles för avancerade för en dator. Datorprogram kan ge deklarationsråd, ställa diagnoser och översätta dokument. En spansk artikel som jag kör genom Google translate blir inte njutbar, men begriplig.

Den stora förändringen beror på flera tekniska genombrott som råkar inträffa samtidigt. Snabbare datorer med bättre program är förstås en del. Att våra mobiltelefoner nu ger oss ständig tillgång till alla tänkbara tjänster över nätet gör också att vi använder tjänsterna på helt nya sätt. Enorma mängder data som görs tillgängliga över internet används som underlag för datorprogrammen.

Runt hörnet ser vi också robotar som kan göra mycket mer än industrirobotarnas repetitiva rörelser. Automatiska gräsklippare och dammsugare har redan slagit igenom och vi ser nu flera varianter av självkörande bilar som provats i trafiken och fungerar hyfsat. Om 20 år kanske alla fordon körs av datorer. Effekterna på arbetsmarknaden blir mycket stora.

Arbetslöshet uppstår av flera skäl. En delförklaring är att fackliga avtal eller statligt reglerade minimilöner hindrar utbudet av arbetskraft att möta efterfrågan på utfört arbete. Men det är långt ifrån hela sanningen. Även om lönerna kunde sättas hur lågt som helst skulle en del människor inte kunna hitta en anställning. En förklaring är att människor kan ha en negativ produktivitet. Det kan vara för att kostnaderna för arbetsledning är större än det som blir producerat. Eller så bygger produktionen på samarbete, där en besvärlig person kan vara till mer skada än nytta. En

person som gör ett dåligt jobb kan också dra ner ett helt företags rykte så att man tappar kunder.

Ett annat skäl för arbetslöshet är också att folk kan välja att leva på att tigga, att få hjälp av familjemedlemmar och liknande. Därmed blir de inte beredda att acceptera hur låga löner som helst. Ett ytterligare skäl är att arbetsgivare kan vara osäkra på hur produktiv någon är – det är inte alltid lätt att veta ens om personen får provjobba. Då är det enklare att låta bli att anställa någon som i bästa fall ger ett litet överskott.

De jobb som nu framför allt försvinner är enkla, manuella jobb och tjänstejobb som är mer rutinartade och kan systematiseras. De som klarar sig många år till är jobb som bygger på mer avancerad koordination i kombination med många varierade beslut – till exempel hantverksyrken – och jobb med sociala och emotionella moment. Även om en dator blir bättre på att ställa diagnos och utföra en behandling vill vi förmodligen ändå möta människor i vård och omsorg.

De böcker som har satt tonen i debatten lyfter fram förändrad inriktning på skolundervisningen och fortbildning för personal som blir uppsagd. Frågan är hur långt det räcker. En övergång från enkla manuella yrken till komplexa serviceyrken är svår för många. I viss utsträckning går det förstås att träna sig på att hantera människor, men det är också en fråga om läggning. Redan i dag är det så att många av dem som blir långtidsarbetslösa har svårt att samarbeta, möta kunder och liknande.

För den som tycker att staten inte har rätt att vara mer än en nattväktarstat är det inte aktuellt att tänka sig statliga åtgärder mot arbetslösheten. Då måste vi i stället hitta frivilliga överenskommelser. Med tanke på hur många som är att betrakta som hopplösa fall redan idag, och att den tekniska utvecklingen sannolikt kommer göra situationen värre, så har jag svårt att se att det kommer räcka särskilt långt.

Den negativa inkomstskatt som Milton Friedman förespråkade fungerar i praktiken som en medborgarlön för dem som har små eller inga inkomster. Det skulle förstås lösa den mest basala försörjningen för personer som slås ut vid teknikskiften. Flera i debatten har kommit med liknande förslag.

Men ett arbete är så mycket mer än försörjning. Arbetet ger en känsla av mening, ett socialt sammanhang, status och en struktur i vardagen. Även om man lutar åt att det finns ett större utrymme för statliga åtgärder, som Hayek till exempel, så är det ändå inte särskilt självklart att staten är bra på att tillgodose de behoven. Beredskapsjobb och liknande brukar varken göra arbetskraften eller konsumenterna särskilt nöjda.

Sammantaget tror jag att vi ska ha lite is i magen. Jag är helt övertygad om att de snabba tekniska framsteg vi ser kommer att leda till stora förändringar på arbetsmarknaden, men det kommer inte finnas en enkel lösning. Vi får pröva oss fram, kanske med negativ inkomstskatt, kanske med större ansträngningar från civilsamhället för att få fler att känna sig delaktiga, kanske med vissa offentliga insatser för att hjälpa personer att hitta nya vägar till försörjning.

Det vi kan vara säkra på är att vi inte ska ta efter Ned Ludd och försöka stoppa utvecklingen. För hur mycket problem som än uppstår på vägen ska vi komma ihåg att den större bilden är att vi går mot att kunna få alltmer av det vi vill ha med allt mindre ansträngning. Ned Ludd vore nog rätt nöjd om han såg hur korta arbetsdagar och hur hög materiell standard dagens arbetare har fått.

Advertisements

One thought on “Arbetslös eller arbetsfri

  1. Pingback: Blir vi arbetslösa eller arbetsfria i framtiden? « 1000 chanser

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s