Recension: Miljöpolitik för moderater

Niklas Elert är doktor i nationalekonomi, arbetar vid Institutet för Näringslivsforskning och utkom 2014 med boken Människoapans utmaning om relationen mellan miljö och tillväxt. Här läser han Mattias Svenssons bok “Miljöpolitik för Moderater” och blir mest irriterad.

Jag blir irriterad när jag läste Mattias Svenssons bok ”Miljöpolitik för moderater”, eftersom jag sitter och nickar hela tiden. Det är inte så konstigt, min egen ”miljöbok” driver i stor utsträckning samma teser, även om de paketeras annorlunda (och så skriver jag mycket mer om superhjältar och science fiction). Det är svårt att recensera en bok som man instämmer så mycket i, men jag ska göra ett försök.

Det är en mycket klok bok, och Svensson ska ha en stor eloge för sin ärlighet, som när han medger att han länge levde ”med en olust inför miljöfrågor och miljöpolitik”. Boken är främst skriven för vad jag betraktar som mainstreammoderater – jag visualiserar Kent Persson som den tänkte läsaren – men den mer ideologiskt lagde belönas med ett appendix på slutet som återkopplar Svenssons miljöprojekt till liberala principer.

Jag läser Svensson såhär: Det finns en (stor) roll för politiken i miljöarbetet, men den handlar främst om att sätta det generella ramverket. På klimatområdet kanske det blir särskilt tydligt: fokusera på att etablera ett pris på koldioxid, men ge sedan enskilda aktörer flexibilitet att använda sin kreativitet för att komma på de bästa lösningarna, utan politisk detaljstyrning. Bestäm ramverket men bejaka experimentfylld decentralisering inom det, och inse att till synes blygsamma gradvisa miljöförbättringar i det långa loppet kan få revolutionerande konsekvenser. Svensson är samtidigt (mestadels) tydlig med vad politiken borde sluta ägna sig åt, som att välja vinnare och subventionera miljöskadliga verksamheter.

Som jag ser det passat det miljöpolitiska projekt Svensson som skisserar väl in inom den idétradition som brukar kallas robust political economy. Det är ett synsätt som tar sin utgångspunkt i att alla människor, vare sig de är politiker, företagare eller privatpersoner, är felbara. Folk är alltså ganska korkade, giriga och kortsiktiga. Utifrån detta nyktra konstaterande om den mänskliga naturen frågar man sig vilka politiska och ekonomiska organisationsformer som tillhandahåller så gynnsamma utfall som möjligt, exempelvis på miljöområdet. Det är ett ganska ödmjukt synsätt. I Ronald Coases anda handlar det om att inse att i princip alla sociala arrangemang vi väljer mellan är mer eller mindre misslyckade om vi ska kunna komma framåt.

Svensson demonstrerar väl varför det miljöliberala projektet är bättre, eller kanske snarare mindre misslyckat, än (de mestadels statskramande) alternativen när det kommer till att hantera de stora miljöutmaningar vi står inför. Men eftersom jag sett lite för mycket (post)apokalyptisk film på sistone frågar jag mig ändå: Är miljöliberalismen tillräcklig? Räcker det med att vara minst dålig? Vad händer om den ändå inte räcker ”ända fram”?

Det är såklart en fråga som är omöjlig att svara på, men jag hade kanske hoppats på att Svenssons bok skulle skingra fler av de tvivel jag fortfarande hade kring detta när jag färdigställde min egen bok.

Låt oss illustrera min oro med klimatförändringarna. Och ja, nu tänker jag låta som en (alarmistisk) dysterkvist. Låt säga att vi på något vis lyckas skapa ett ”exemplariskt” miljöliberalt ramverk med prissättning på växthusgaser och hela köret, men trots detta inte lyckas finna några vettiga substitut för fossila bränslen. Samtidigt som IPCCs dystraste scenario för sambandet mellan ekonomisk tillväxt, växthusgasutsläpp och global uppvärmning visar sig stämma. Följden blir att vi det miljöliberala projektet till trots ändå landar i en fyra-, fem-, eller sexgradersvärld. Det kanske inte är särskilt troligt, men konsekvenserna om det ändå skulle inträffa är så pass allvarliga att det känns som att… ja, som att ”något måste göras”.

Missförstå mig rätt. Jag lägger alltså inte fram det här som ett argument för att vi behöver mer interventionistisk politik, eller satsningar på en New Green Deal. Tvärtom tror jag att det i nittionio fall av hundra bara skulle öka sannolikheten för att vi hamnar i det sämsta tänkbara scenariot skisserat

ovan. Jag tror till och med, likt ekonomen Peter Z Grossman, att våra energiproblem i stor utsträckning har att göra med kronisk krismentalitet, och att man hela tiden formulerat miljöproblemen som akuta. ”Något måste göras! Detta är något. Gör det!”

Det är den mentaliteten som lett fel så många gånger tidigare. Likväl måste jag erkänna att det är den jag själv landar i när jag försöker måla fan på väggen så mycket jag kan. Låt säga att vi ”vet” att klimatapokalypsen kommer, hur många av Svenssons miljöliberala åtgärder vi än vidtar: Vad har det miljöliberala projektet att säga om en situation när det värsta inträffar?

Jag tror att den här typen av katastrofscenarier är bra att fundera över, att det rent av kan vara ett fruktbart nästa steg för miljöliberalismen. Vissa steg i den riktningen har redan tagits; Svensson nämner flera gånger Matthew E Kahns utmärkta bok Climatopolis, som i stor utstreckning handlar om hur människan kan använda marknader, städer med mera för att anpassa sig i en varmare framtid. Och det råder ingen tvekan om att högre inkomster och fungerande marknader är centrala för att minska skadeverkningarna vid dramatiska naturkatastrofer.

Men står miljöliberalismen pall när vi inte pratar om gradvisa uppvärmningar eller begränsade katastrofer? Eller är det så att det miljöliberala politiska projektet som jag själv brinner för och som Svensson skisserar med sådan förtjänst inte står pall, om vi tar de allra mest pessimistiska förutsägelserna kring människans klimatframtid på allvar? Kanske är det där det liberala miljöprojektet borde fortsätta med att ta sig en rejäl funderare på de riktigt osannolika händelserna som vi verkligen inte vill ska inträffa, och fråga oss om det finns utrymme i det liberala projektet för att hantera dem på ett trovärdigt sätt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s